Weird Webzine Fantastik och verklighet

Fantastikens korsfarare:
När falsk "mångfald"
skapar enfald

Av S.T. Joshi

 

Sunand Tryambak Joshi (född 1958) är inte bara världens främsta expert på H.P. Lovecraft, utan en av de absolut främsta experterna på skräck och fantasy allmänt sett. Han är också en respekterad politisk författare (demokrat) och frispråkig ateistisk debattör, redaktör för tidskriften The American Rationalist.
 
Något som bara kan karaktäriseras som en hat- och hetskampanj blåste upp mot honom när han försvarade bysten föreställande Lovecraft, som var emblem för det stora genrepriset World Fantasy Award; en fraktion politiska aktivister ville ha bort bysten eftersom Lovecraft påstods ha varit extremt rasistisk. Joshis försvar ledde till att han själv smutskastades som "alt-right" och högerextremistisk sympatisör.
 
Med tanke på att Joshi är färgad (född i Indien), står politiskt långt till vänster, hyllar W.H. Pugmire som den främste Lovecraftinspirerade författaren idag, och har skrivit böcker om både rasismens och misogynismens historia i USA, faller anklagelserna på sin egen orimlighet. Hans belackare är djupt oseriösa och drivs kanske främst av avundsjuka mot Joshis dominerande position som fantastikexpert (och av fördomar mot "pulpförfattaren" Lovecraft). Men här finns förstås också ideologisk besatthet i övermått – vi lever i en tid som är mer politiskt polariserad än någonsin sedan Andra världskriget.
 
Detta är ett urval poster från Joshis blogg som skildrar debatten kring Lovecraftbysten och dess efterspel. Det är omöjligt att täcka alla turer här, men de viktiga luckorna kompenseras med förklarande fotnoter. – Red.

 

1 JUNI 2014

 
Det förefaller vara en växande trend bland vissa kommentatorer (jag kallar dem inte kritiker eller intellektuella, ty de är uppenbarligen inget av detta) att fokusera på Lovecrafts rasism och blunda för alla andra aspekter av hans liv, verk och tankar. Det är i sig ett märkligt kulturfenomen, men följden blir en allvarlig snedvridning av de övergripande dragen hos hans filosofi och författarskap. Varför, undrar jag, fokuserar vi inte på Lovecrafts ateism; hans anmärkningsvärda utveckling från politisk konservatism till en form av moderat socialism; hans djupa uppskattning av naturlig skönhet; hans intresse för äldre litteratur; hans vetenskapliga kunskaper (astronomi, kemi, fysik, biologi, paleontologi, geologi, etc.); han resor längs USA:s östkust (och mer allmänt hans resefilosofi, d.v.s. hur resor stimulerar den kreativa fantasin med nya upplevelser); hans skarpa analyser av samtidens politiska, sociala och kulturella tendenser? Allt detta tycks i mina ögon vara betydligt viktigare för både för hans tankar och verk, än rasismen.
 
En författare (som ska förbli namnlös, eftersom jag inte vill ge publicitet åt hans tirad) har stämt in i kören och hävdar att nästan hela Lovecrafts skönlitterära verk handlar om rasism, främlingsfobi och så vidare. Uppenbarligen har denne författare helt och hållet förlitat sig på andrahandskällor för sina påståenden och inte själv gjort någon originalforskning om Lovecrafts liv eller tankar – och det står klart att hans åsikter är orimliga. Här följer fakta:
 
• I alla bevarade brev av Lovecraft skulle jag bli förvånad om rasfrågor behandlades i mer än 5% av textmassan – möjligen inte mer än i 1% av textmassan;
 
• Ingen av Lovecrafts vänner – och dussintals av dem skrev betraktelser över sin kontakt med honom – har någonsin hävdat att Lovecraft uttryckte rasistiska uppfattningar i deras närvaro;
 
• Det finns kanske högst fem berättelser i Lovecrafts hela samling av 65 originalberättelser ("The Street", "Arthur Jermyn", "The Horror at Red Hook", "He" och "The Shadow over Innsmouth") som har rasism i centrum; och i flera av dessa uttrycks den rasistiska beståndsdelen indirekt, symboliskt eller metaforiskt;
 
• Flera av Lovecrafts berättelser om ärftlig degenerering (t.ex. "The Lurking Fear", "The Rats in the Walls") skildrar hur aristokratiska vita familjer lider av degeneration.
Artikelns skribent avslutar med att reflektera över Bryan Moores fantastiska byst av Lovecraft och hävdar att inskriften borde lyda: "H.P. Lovecraft / Rasist och antisemit / Skrev också historier." Skribenten må tycka att detta är en smart kvickhet, men det kan omgående vändas emot honom själv. Ett skäligt antal författare och liknande personer kan enkelt visas upp med allvarliga brister i deras personliga liv eller filosofi. Betänk de följande:
 
• Edgar Allan Poe: Alkoholist, kunde inte behålla sina arbeten. Skrev också historier och dikter.
 
• Ambrose Bierce: Politiskt konservativ, kvinnohatare, misantrop. Skrev också historier och journalistik.
 
• Clark Ashton Smith: Fyllo och kvinnoförförare. Skrev också historier och dikter.
 
• Arthur Machen: Religiös fanatiker. Skrev också historier.
 
• Lord Dunsany: Lat aristokrat, militaristisk, mördade försvarslösa djur, imperialist. Skrev också historier, romaner och teaterpjäser.
 
• August Strindberg: Kvinnohatare. Skrev också teaterpjäser.
 
• Robert E. Howard: Skamlöst rasistisk (betydligt värre än Lovecraft). Skrev också historier.
 
• Ernest Hemingway: En skitstövel överlag. Skrev också historier och romaner.
 
• Norman Mailer: Knivhögg sin fru. Skrev också romaner och andra böcker.
 
• Friedrich Nietzsche: Elitist, syfiliker. Skrev också filosofi.
 
• Bertrand Russell: Ökänd flickjägare. Skrev också filosofi.
Men varför begränsa oss till författare? Leken kan utvidgas till ett bredare fält:
 
• Wolfgang Amadeus Mozart: Lastbar och slösaktig. Komponerade också musik.
 
• Ludwig van Beethoven: Hetlevrad jävel. Komponerade också musik.
 
• Thomas Jefferson: Slavägare och hycklare. Också USA:s president.
Jag tror nog ni förstår min poäng. Det är kort sagt en smula vanskligt att bedöma historiska personer utifrån våra egna utsökt fulländade insikter i moraliskt, politiskt och andligt hänseende. Hur svårt det än kan vara att förstå, är det möjligt att människor i framtiden gör liknande bedömningar av oss!

 

10 NOVEMBER 2015 – WORLD FANTASY AWARD

 
Det har kommit till min kännedom att World Fantasy Convention har beslutat ersätta bysten av H.P. Lovecraft som delas ut till vinnarna av World Fantasy Award, och låta priset föreställa någon annan person. Det är uppenbart att detta beslut togs för att blidka den gälla grinighet som en handfull sociala rättvisekrigare har uttryckt, vilka menar att en "aggressiv rasist" som Lovecraft inte ska hedras genom att associeras med en sådan utmärkelse. (Låt vara att liknande anklagelser kan göras mot Bram Stoker och John W. Campbell Jr., som också har utmärkelser namngivna efter dem. Dessa personer tycks inte framkalla raseri från samma sociala rättvisekrigare.) Således har jag återlämnat mina två World Fantasy Awards till vice ordföranden för WFC:s styrelse, David G. Hartwell. Här är mitt brev till honom:
 
Käre herr Hartwell:
 
Jag blev djupt besviken över beslutet från World Fantasy Convention att slopa H.P. Lovecraft som emblem för World Fantasy Award. Beslutet förefaller mig vara en feg undfallenhet gentemot den värsta sortens politiska korrekthet liksom ett uttryckligt godkännande av det plumpa, okunniga och tendentiösa förtal av Lovecraft som propagerats av en liten men högljudd skara upprorsmakare.
 
Jag känner att jag inte har något alternativ än att återlämna mina två World Fantasy Awards, eftersom de nu slår mig som ohjälpligt besudlade. De bifogas här. Ni kan förfoga över dem på det sätt som förefaller er lämpligt.
 
Var vänliga och säkerställ att jag inte nomineras till några framtida World Fantasy Award. Jag kommer inte att acceptera priset om det tilldelas mig.
 
För återstoden av mitt liv kommer jag inte att besöka fler World Fantasy Convention. Och jag kommer att göra allt som står i min makt för att uppmana till bojkott av World Fantasy Convention bland mina många vänner och kollegor.
 
Din,
S.T. Joshi
Och det är allt jag har att säga i detta löjliga ämne. Om någon känner att Lovecrafts ständigt växande berömmelse, rykte och inflytande kommer att bli lidande på minsta lilla sätt av detta barnsliga ståhej, så misstar de sig grundligt.

 

15 NOVEMBER 2015

 
Jag hade inte för avsikt att säga något mer om slopandet av Lovecraft-bysten från World Fantasy Awards, men några andra punkter pockar på uppmärksamhet:
 
1) Nästa mål för våra moraliska korsfarare måste tveklöst bli Bram Stoker Awards. Stokers Dracula är – tämligen uppenbart – ett hätskt traktat riktat mot invandrare: en historia om ett "monster" från Östeuropa som kommer till England för att tömma ädla anglosaxare på blod! Med tanke på Europas pågående migrationskris är Dracula den sista text man skulle vilja läsa just nu – och Stoker är den sista personen man vill "hedra" med en utmärkelse. Om våra moraliska korsfarare inte ger sig på Stoker Award (liksom science fiction-genrens John W. Campbell Award – Campbell var mer bittert rasistisk än Lovecraft), så bevisar det bara att dessa korsfarare verkligen inte är intresserade av bekämpa rasism, utan bara riktar en personlig vendetta mot Lovecraft. Och jag avskyr att tänka den tanken.
 
2) Samma korsfarare tycks hävda att Lovecrafts anhängare "grinar" på grund av den senaste utvecklingen. Tydligen räknas inte deras egna gnöl i över ett år som grinaktighet, vilket ledde till att bysten kasserades. Jag påminns om sir John Haringtons odödliga versrader: "Treason doth never prosper: what’s the reason? / For if it prosper, none dare call it treason." [1]
 
3) Vice ordföranden i World Fantasy Convention, David G. Hartwell, hävdar nu att beslutet om att ändra priset så att det inte längre representerar någon person, varken levande eller död, togs för flera år sedan. Förlåt mig gärna när jag betvivlar sanningen i denna påstående. Ingen hörde ett ord om att ändra priset innan våra tappra moraliska korsfarare började sin kampanj för omkring ett år sedan. Tja, kanske mr Hartwell känner att det börjar bränna från båda sidorna. Det missunnar jag honom inte.

 

19 NOVEMBER 2015 – FLER KORSTÅG FÖR KORSFARARNA!

 
Jag har fått anledning att tro att den berömda redaktören Ellen Datlow var en viktig kraft för att slopa Lovecraft-bysten från World Fantasy Awards. Om det stämmer kastar det ett tvivelaktigt skimmer över Datlow själv. Man måste förundra sig över den moraliska kompassen hos en person som har dragit materiell nytta av Lovecrafts växande anseende genom att opportunistiskt sammanställa två volymer med Lovecraft-inspirerade berättelser (Lovecraft Unbound 2009, och Lovecraft's Monsters 2014) och som sedan tvärvänder för att bildligt sparka Lovecraft i bakändan. Sorgligt nog verkar hon inte vara ensam med denna sortens beteende.
 
Helt apropå detta, har jag ett förslag till ett annat korståg som de moraliska korsfararna kan ta sig an. Den främsta utmärkelsen som Mystery Writers of America utdelar är The Edgar Award, som förstås är namngiven efter Edgar Allan Poe. Men jag hoppas att vi alla känner till att Poe inte bara var ivrig förespråkare av slaveri (lägg märkte till hans otäcka karikatyr av en afroamerikan i "The Gold-Bug"), utan också var pedofil (han gifte sig med sin 14-åriga kusin – vilket i många stater betraktas som en incestuös förbindelse) samt fyllerist. Så motbjudande! Det där Edgar-priset kan inte få bestå! Förbered er på kampen, gott folk!
 
Och här en annan kamp vars tid är mogen. Tydligen brukade L. Frank Baum, "älskad" författare till The Wizard of Oz, framföra förslag på ett slags "slutgiltig lösning" för indianerna, vilket uttryckte hans önskan om att utplåna dem från Jorden (eller i alla fall från Amerikas förenta stater). Alltså kan vi inte längre läsa något som den där hemska människans skrev, eller ens titta på den klassiska Trollkarlen från Oz-filmen.
 
Men vänta! Det finns en fiende vars tid är ännu mer mogen för angrepp! En avskyvärd historisk politiker var slavägare. Förvisso frigav han 250 av sina slavar – men endast i sitt testamente, som alltså trädde i kraft efter hans död då han själv inte skulle bli lidande när den fria arbetskraften försvann. Trots detta "hedras" politikern nu med att hans gemena tryne tillåts pryda våra endollarssedlar! Jag tror att den föraktliga människan hette George Washington. Detta kan bara inte fortsätta!!!
 
Extra! Specialutgåva! Senaste nytt! Daniel José Older är rasist! Jag har alltid misstänkt något åt det hållet, men nyligen bekräftade han det i ett uttalande i brittiska tidningen Guardian efter att Lovecraft-bysten slopades: "Färgade författare tvingas ständigt kämpa med frågan hur man ska kunna älska en genre som är så fixerad vid att bevisa att den inte älskar oss tillbaka." [2] Denna anmärkning visar tydligt att Older tror att alla "färgade författare" tänker och känner likadant! Om detta inte är en stereotyp, så vet jag inte vad det annars skulle innebära. Jag har aldrig känt minsta obehag här – och i många år var jag den enda färgade personen som seriöst studerade och skrev om Lovecraft samt skräcklitteratur i allmänhet (med undantag av min landsman Devendra P. Varma). Men uppenbarligen räknas inte jag, försvarare av Lovecraft, som en "färgad författare", trots att jag flitigt har arbetat på området i ungefär 40 år, vilket resulterat i 227 böcker.
 
Samma artikel i Guardian citerar den ansedde Jeff VanderMeer, som hävdar att bytet av bysten var en "no-brainer", en icke-fråga. Ursäkta mig när jag misstänker att VanderMeer visar tecken på viss brist i hjärnkapacitet, när han inte förmår omfatta de komplexa sociala, politiska, kulturella och historiska faktorer som omger hela frågan. Som så många andra korsfarare vill han inte förvirras av komplexitet och nyanser.
 
Hela detta befängda bakslag påminner mig osökt om ett av mina favoritcitat, från ett brev George Santayana skrev till Bertrand Russell: "Människor är inte intelligenta. Det är orimligt att förvänta sig det av dem, och det är ett öde som jag försonade mig med fär långe sedan i min filosofi. Hur skulle jag annars ha kunnat leva fyrtio år i Amerika?" Det är mer sant nu än när det skrevs för 98 år sedan.
 
Jag upprepar vad jag sagt tidigare: Lovecraft kommer att leva betydligt längre än någon av hans nuvarande belackare. Låt oss göra en handuppräckning, gott folk, för att se vem du tror kommer att bli mer ihågkommen i ett historiskt perspektiv: H.P. Lovecraft eller... Scott Nicolay? Nick Mamatas? Jeff VanderMeer? Daniel José Older? S.J. Bagley? Edward Morris?
 
Okej, okej, jag slutar skratta nu.

 

24 NOVEMBER 2015 – ÄNNU EN GÅNG MED EMFAS

 
Det verkar som om mina senaste bloggningar har blivit missförstådda. I denna humorlösa tid, där alla tar sig friheten att bli kränkta av allt och inget, antar jag att satir och reductio ad absurdum är riskabla verktyg. (Jag önskar bara att fler av oss skulle kunna omfatta Lovecrafts vettiga attityd: "Jag är lika motståndskraftig mot förnärmelser som den genomsnittliga cyniken.") I synnerhet en viss Justin Steele har skrivit en kommentar [3] där jag upplever att han förvanskar min ståndpunkt, varför jag känner behov av att uttrycka det som jag hoppas blir mina sista ord i frågan. Jag ska försöka skriva så nyktert och måttligt som möjligt, så att inte ens de mest känsliga själarna bland oss får intryck av att jag förolämpar dem. Jag har förklarat åtskilliga av dessa punkter gång på gång de senaste ett och ett halvt åren, men de verkar inte ha sjunkit in. Alltså:
 
1) World Fantasy Award är ett rent litterärt pris. Det utdelas för litterär kvalitet och inget annat inom skräck och fantasy. Det hedrade Lovecrafts minne eftersom det a) grundades 1975 för First World Fantasy Convention, som hölls i Providence, Rhode Island, och huvudsakligen var en Lovecraft-kongress, och b) erkände Lovecrafts litterära storhet, både i egentlig mening och med avseende på hans inflytande. Det är allt som priset "innebär". Priset säger ingenting om Lovecraft som person (helt i överensstämmelse med andra utmärkelser på detta och näraliggande litterära fält, som inte heller säger något om personligheten eller karaktären hos dem vars namn de uppkallats efter). Förändringen av priset är underförstått en avvisning av Lovecrafts litterära status. Det antyder att Lovecrafts rasism är en sådan avskyvärd karaktärsbrist att den upphäver hela hans litterära prestation. Detta är en av många anledningar till att jag ser det som ett mysterium hur någon som ärligt och uppriktigt älskar Lovecraft, kan försvara ändringen av WFA-bysten.
 
2) Vi har ingen anledning att tro att de nuvarande upprorsmakarna kommer att nöja sig med WFA-bysten. Faktum är att den som främst driver frågan – Daniel José Older – har klargjort sitt allmänna förakt för Lovecraft tämligen tydligt, som när han kallade honom "en urusel ordsmed". (Jag misstänker att han skulle säga detsamma om Poe, Dunsany, Machen och alla andra författare, som inte skriver den typ av slangpräglade pseudo-hipsterstil han själv föredrar.) Det är uppenbart att några av dessa upprorsmakare verkligen inte gillar Lovecraft som författare och motsätter sig hans berömmelse och inflytande, och därför riktar in sig på hans rasism allena för att kasta honom ut i det litterära mörkret. Vaksamhet måste iakttagas så att smutskastningen av Lovecrafts rykte inte fortsätter.
 
3) Slopandet av WFA-bysten är kanske i sig en obetydlighet, men det är bekymmersamt av en rad anledningar. Det är exempelvis historiskt felaktigt att döma äldre tiders personer eftersom de uppfattas ha avvikit från moraliska, politiska och sociala åsikter som vi följer. Det är en mycket nedslående uppvisning i kulturell intolerans och brist på historisk förståelse. Vi har inte själva uppnått någon särskild perfektion moraliskt och intellektuellt, och jag vågar påstå att vi kommer att dömas hårt för alla sorters dumheter hundra år in i framtiden. (Vi hör nu talas om studenter vid Princeton University – där jag studerade för min examen 1982-84 – som lobbar för att avlägsna varje spår av Woodrow Wilsons namn från campus bara för att han gjorde några rasistiska kommentarer, som om dessa kommentarer på något sätt upphäver alla hans betydande politiska och diplomatiska prestationer under hans karriär.)
 
4) Den aktuella diskussionen om Lovecraft som rasist är en tendentiös karikatyr. Hans åsikter och världssyn är mycket mer nyanserade än de flesta inser. (Hur många är medvetna om att han uttryckte beundran för de chassidiska judarna i Manhattans Lower East Side eftersom de hårdnackat höll fast vid sitt kulturella och religiösa arv?) Det är lätt att fördöma Lovecraft för hans åsikter (även om jag aldrig riktigt har blivit klar över vad ett sådant fördömande egentligen försöker uppnå, eller hur det bidrar till att bekämpa rasism i vår egen tid) – det är betydligt svårare att nå fram till en opartisk förståelse för beskaffenheten av, ursprunget för och syftet med hans åsikter. Det kräver en verklig ansträngning – djupgående studie av historia, sociologi, antropologi och psykologi, och en omfattande undersökning av rasfördomarnas historia. Några sökningar på internet är inte tillräckligt. (En god början är att läsa min egen sammanställning, Documents of American Prejudice, Basic Books, 1999.)
 
5) Det verkar som antagandet har bitit sig fast, att rasismen på något sätt definierar Lovecrafts hela liv, arbete och tanke – ett orimligt påstående som alla med någon kunskap om Lovecraft inser är falskt. (Dessutom har Lovecrafts åsikter i rasfrågan varit kända i minst fem eller sex årtionden – det är märkligt att de först nu framkallar skenhelig skandal.) Vi behöver alla göra en bättre insats för att visa världen att Lovecraft var mycket mer än bara en rasist – han var ateist, älskade vetenskap (kemi, astronomi, fysik, antropologi), studerade kolonial arkitektur, var resenär, kattälskare, mentor till dussintals yngre författare, en skarp betraktare av de politiska, sociala och kulturella händelserna i hans samtid, och mycket mer.
 
6) Varför blir just Lovecraft utvald för att hudflängas på grund av hans rasistiska åsikter? Om agitatorerna som lobbade mot WFA-bysten verkligen var uppriktigt angelägna om att eliminera rasismen i vårt samhälle, skulle de också rikta in sig på många andra mål – men jag hör dem inte knysta ett ord om det. Varför denna selektiva upphetsning? Ifall mina tafatta satirer i de senaste bloggningarna har förmedlat något enskilt, är det att Lovecraft var långt ifrån ensam med att uttrycka de åsikter som vi numera finner motbjudande. Som jag nämnde är det en möjlig, till och med en uppenbar tolkning, att Dracula är ett traktat mot invandring. Jag är invandrare. Jag har också vunnit ett Bram Stoker Award. Om jag verkligen var upprörd över Draculas (och därmed indirekt över Stokers) invandringskritiska hållning, vad ska jag göra? Det enda anständiga och hedervärda är, som det tycks mig, att återlämna utmärkelsen. Det vore däremot inte anständigt och hedervärt ifall jag agiterade för att priset skulle ändras bara på grund av mitt personliga obehag. Det, mina vänner, är fascism. Den ursprungliga definitionen av fascism är: Det är inte tillräckligt att jag gör (eller inte gör) en viss sak; alla måste göra (eller inte göra) samma sak. Just det har skett i detta fall. Hela denna fråga avslöjar dessutom ett djupgående antidemokratiskt tankefel från agitatorernas sida. Såvitt jag vet har endast två eller tre individer som vinnare av WFA uttryckt obehag med det på grund av Lovecrafts rasism – det finns hundratals som inte har gjort det, och det är tveklöst fler än bara två eller tre WFA-vinnare som har protesterat mot ändringen av priset – men uppenbarligen är deras åsikter intet värda. (Till yttermera visso gjordes en omröstning bland deltagarna i 2014 års World Fantasy Convention om huruvida bysten skulle behållas eller slopas, och de som ville behålla den var i majoritet. Men denna omröstning har åsidosatts av WFC:s kommitté.)
 
7) Det skulle vara hjälpsamt ifall World Fantasy Convention-utskottet hade presenterat i alla fall någon förklaring till varför priset ändrades. Det hemlighetsmakeri med vilket denna fråga har hanterats har varit till skada för rörelsen.
 
8) Ingen ärlig och rättvis läsare kan påstå att min diskussion om Ellen Datlow på något sätt "dröp av galla". Jag öppnade en legitim fråga om varför hon har vänt sig emot Lovecraft efter att ha gjort pengar på antologier som bara sammanställdes på grund av Lovecrafts växande berömmelse. På liknande sätt var min kommentar om Jeff VanderMeer på intet sätt en förolämpning. Det är helt enkelt ett konstaterande av sanningen att hans nonchalanta kommentar inte tar i beaktande den mångsidiga komplexiteten i frågan.
 
9) Jag ifrågasätter inte enskilda individers uppriktighet i frågan (oavsett om de är färgade personer som har fallit offer för rasfördomar – vilket också jag har blivit vid några tillfällen – eller andra som i likhet med mig själv oroas av de fördomar som vi ännu idag ser i vårt samhälle) och som verkligen tror att bytet av WFA-bysten kan resultera i något positivt vad gäller inklusivitet i vår genre. Jag råkar tro att de misstar sig i den frågan, men det är en oenighet som jag förtröstar om att vi kan leva med utan fientlighet eller anklagelser om lömskhet. (Jag är dock inte övertygad om att mr Older är en av dessa personer.)
 
10) Mitt avståndstagande från Dan Clore [4] berodde inte på att han var oense med mig, utan för att han behandlade mig på ett oförskämt och förolämpande sätt. Han påstod i affekt att jag var en högervriden rasistisk hycklare, trots att han vet att jag står till vänster. Kanske var det inte hans avsikt att förmedla detta, men det var så det förmedlades till mig. Jag blev inte särskilt kränkt av hans kommentar, men jag är inte tillräckligt mycket masochist för att fortsätta arbeta med en författare som förolämpar mig på detta sätt. Det bär mig emot att ta med hans verk i någon av publikationerna jag personligen redigerar, men det står honom fritt att förekomma i alla andra publikationer, och jag önskar honom lycka till. Jag antar att det finns mängder av andra spelplatser där han kan sprida sina verk. Min hustrus reaktion på Clores obehagliga inlägg var helt naturlig och förståeligt – varför skulle någon förvänta sig annorlunda? När hon ser att någon förolämpar och uttrycker sig oförskämt mot mig på en Facebook-sida som är tillägnad mig och mina fans, vad förväntar man sig att hon kommer att göra? (Jag kan till yttermera visso påpeka att ifall någon förolämpar min hustru, så förolämpar den personen också mig, varför jag ger rekommendationen att vara mycket försiktiga med vad ni säger till henne eller om henne.)
 
11) Det finns en betydande mängd falskhet där ute. Om det uppstått en "spricka" i den skräcklitterära gemenskapen, så har den inte orsakats av mig utan av vissa andra författare (samt deras anhängare) som blivit förtretade av mina inte särskilt entusiastiska bedömningar av deras verk (tydligen upplever de att deras författarskap står över all kritik) och därför anslöt sig till kampanjen mot Lovecraft-bysten för att få en smula hämnd på mig. Det finns inget behov av att namnge dem; alla vet vem de är. Och alla som har läst deras inlägg om mig och om Lovecraft på Facebook och i andra forum de senaste två åren, vet att de inte är redo att anlägga den attityd som mr Steele rekommenderar: "Kan vi inte bara bli sams."
 
Och det är allt. Jag äger ingen önskan om en spricka i Lovecraft-gemenskapen eller den skräcklitterära gemenskapen generellt, men jag är väl medveten om att det finns obotliga motståndare till Lovecraft som är beredda att göra allt de förmår för att bekämpa honom. Jag utgår ifrån att vi är överens om att inte låta det ske.

 

22 AUGUSTI 2017 – NECRONOMICON, VILA I FRID

 
Det var en gång en kongress som ägnades åt H.P. Lovecraft och hette NecronomiCon Providence. Den drevs av en välmenande men en smula viljesvag individ (ganska lik Edward Derby i "The Thing on the Doorstep") vid namn Niels Hobbs. Den första kongressen 2013 var en underbar händelse som fick alla aktörer och besökare att känna sig väl till mods om tillståndet för Lovecraft-studier och erkännandet av Lovecraft i ett bredare litterärt sammanhang. Kongressen 2015 var överlag lyckad men hade några pinsamma ögonblick.
 
Medan kongressen för 2017 var i planeringsstadiet, började problemen jäsa. Det visade sig närmare bestämt att Hobbs hade kidnappats (och faktiskt tämligen villigt) av den politiska korrekthetens trupper, så att fokus blev mindre på Lovecraft själv och fastmera på aspekter av skräcklitteraturen, som hemska döda vita män har undertryckt i ren ondskefullhet. (Det är inte särskilt tydligt hur detta förtryck gått till, men okej.) Och i de inledande stadierna av programläggningen visade det sig dessutom att Hobbs var i klorna på diverse krafter fientliga mot Lovecraft.
 
Begrunda utnämningen av vidundret Ellen Datlow till "special guest". Det är välkänt – och Hobbs visste tveklöst om det – att Datlow hade ett betydande finger med i slopandet av Lovecraft-bysten som emblem för World Fantasy Awards, ett säkert tecken på fientlighet mot drömmaren från Providence, vilket inte undgår någon ärlig människa. Detta har förstås inte stoppat Datlow från att dra nytta av Lovecrafts växande popularitet – och den ty åtföljande populariteten för skräcklitteratur som följt i hans kölvatten – genom att redigera flera mediokra och i grunden ej Lovecraftmässiga antologier i hans namn, för att fylla hennes plånbok. I dessa antologier sticker hon inte under stol med sina låga tankar om Lovecraft (från introduktionen till The Children of Lovecraft: "hans prosa var ofta klumpig och svulstig" – en avsiktlig eller oavsiktlig upprepning av den väldoftande Daniel José Olders befängda påstående att Lovecraft var en "urusel ordsmed"). Och ändå valdes hon som "special guest"! Där fanns andra personer som helt öppet valdes inte för deras litterära meriters skull, utan för att Hobbs skulle bocka av rutor i hans strävan efter "mångfald" och "inklusivitet".
 
Men låt oss begrunda vem som inte var inbjuden. Frånvaron av dr Robert M. Price lämnade ett tomrum, och jag har insiderinformation om bakgrunden. Dr Price begärde en offentlig ursäkt från Hobbs för att han högg Price i ryggen efter några förvisso kontroversiella kommentarer i sitt huvudtal vid 2015 års kongress. [5] En sådan ursäkt var Hobbs naturligtvis inte villig att ge. Däremot var han storsint nog i ett uttalande att låta dr Price närvara vid kongressen – så länge han inte satt i några paneler!
 
Nåväl, detta är högst intressant! Det visar sig att Hobbs tror att dubbelmoral är rättvisans väg. Vad syftar jag på? Helt enkelt detta: Hobbs var mäkta tjurskallig när jag, i ett försök att rädda kongressen från att förorenas av Lovecrafthatarna, presenterade en lista över personer som enligt min uppfattning inte hade något värdeullt att bidra med till diskussioner om Lovecraft eller skräcklitteratur i stort; att utelämna dessa namn från alla aspekter av programmet var en förutsättning för mitt eget deltagande på kongressen. Faktum är att Hobbs gick till en sådan ytterlighet att han på NecronomiCons hemsida, bara dagar före evenemanget, publicerade ett självrättfärdigt budskap som förkunnade att han hade "pressats" av vissa skamlösa personer (med andra ord jag) för att upprätta en "svartlistning", som naturligtvis gick tvärs emot allt vad gällde mångfald, inklusivitet, yttrandefrihet, bla bla blaha. När Niels Hobbs svartlistar Robert M. Price är det tydligen helt i sin ordning; men när jag förklarar att närvaron av vissa individer på kongressen kommer att föranleda mitt avståndstagande från den, så är det ondsint och oacceptabelt. Det förefaller också som om Hobbs uppfattning om "mångfald" och "inklusivitet" endast gäller i speciella politiska riktningar. Är det bara jag som känner lukten av hyckleri här?
 
Det måste vara något fel på en Lovecraft-kongress som har alienerat de två personer – Robert M. Price och mig själv – som de senaste fyrtio åren har gjort mer för att främja Lovecrafts akademiska status än några andra invånare på planeten. (Jag behöver knappast påpeka att ingen av medlemmarna i kommittén för NecronomiCon har lämnat minsta bidrag till Lovecraft-studierna, med ett betydande undantag i form av Sam Gafford.)
 
Men Hobbs svekfullheter hamnar i skuggan av det fifflande som hans Svengali, S.J. Bagley, utförde i kulisserna. Denne person, ansvarig för NecronomiCons "minnesbok", lirkade sig in i själva besluten om programläggningen, där han försökte dominera den programansvarige Sam Gafford. Likt datorvirus började olika namn till synes av sig själva petas in i panelerna under kongressens planeringsstadier. Sam tog bort dessa namn, men de återvände alltid som de objudna gäster de var. Bagley vältrade sig i andra egenmäktiga förfaranden som gav intrycket att det egentligen var han som styrde ruljangsen. Beaktande hans blygsamma prestationer i livet, ville Bagley tydligen bli erkänd som kongressens pamp eller småpåve. (Hans ambitioner för att uppnå ära och berömmelse förefaller vara märkligt begränsade.) När Sam till slut framförde klagomål till Niels Hobbs om Bagleys beteende, verkade det som om Niels gav sitt stöd åt Sam – bara för att gå bakom ryggen på mig och Sam och inrätta ett specialevenemang för Scott Nicolay och hans nuvarande flickvän Anya Martin!
 
Nu försöker Niels hävda att jag egentligen bara hade bannat Nicolay från "paneler" (eller kanske bara från "Lovecraftpaneler") och inte från andra evenemang – men det är en lögn, och han vet det. Om Niels verkligen ansåg att han betett sig anständigt och uppriktigt i denna fråga, varför meddelade han mig då aldrig i förväg om detta? Han påstår att det finns en lång rad dokument med våra diskussioner i frågan, och så är det verkligen. Men inte någonstans hittar jag något där han på förhand informerade mig om åtgärden. Ett märkligt förbiseende! Eftersom jag inte hade tid och lust att kolla NecronomiCons hemsida varje minut, var det istället andra som påkallade min uppmärksamhet på detta. Efter all irritation det inneburit att förhålla sig till en sådan ryggradslös och dubbelspelande person – vad återstod förutom att gå iväg och stänga dörren?
 
Niels har också påstått en sådan häpnadsväckande sak som att Nicolay inte skulle vara en "Lovecrafthatare". Kan han verkligen vara så okunnig om det faktum att Nicolay har gått i spetsen för memet "Lovecraft-är-inget-annat-än-en-hemsk-rasist" de senaste tre åren? Niels har tydligen utvecklat en anmärkningsvärd skicklighet i selektiv okunnighet och minnesförlust, i synnerhet när det gäller dem som han upplever som vänner och allierade.
 
Niels har gått vidare med att hävda att Nicolay är en "viktig" aktör i modern skräcklitteratur. Kära vänner, Scott Nicolay har publicerat en enda (medioker) novellsamling. På en höft kan jag räkna upp fem dussin samtida författare i våra kretsar som är mer betydelsefulla än han. Jonathan Thomas, som förutom att ha fördelen att vara bosatt i kongressens närhet också har publicerat fem strålande novellsamlingar och den kanske bästa Lovecraftinspirerade romanen någonsin, The Color over Occam. Men bjöds Thomas in på några paneler? Nej. Och varför placerades hans högläsning i slutet av kongressen, när en stor del av deltagare redan hade försvunnit? Överraskar det någon att han nu, tillsammans med andra personer som behandlades på samma unkna sätt, har bestämt sig för att inte ha något att göra med NecronomiCon i framtiden?
 
Det är praktiskt taget ett faktum att NecronomiCon Providence bara kan räddas genom en grundlig bortgallring i och ersättning av den nuvarande kongresskommittén, i synnerhet intrigmakarna Hobbs/Bagley. Det är uppenbart att dessa människor inte har Lovecrafts bästa i åtanke utan hoppas kunna göra NecronomiCon till en skräckkongress i allmän mening där Lovecraftinnehållet reduceras till ett minimum – och där fokus på skräckgenren i själva verket ska vara i en smal, politiskt begränsad och i slutändan exkluderande riktning.

 

28 AUGUSTI 2017 – VERKLIG OCH FALSK LIBERALISM

 
Jag är en liberal som står långt åt vänster. Särskilt i spåren av Trumpadministrationens pågående mardröm har jag uttalat mig högt och tydligt om allehanda exempel på förfall hos konservativa och republikaner av alla färger. De flesta i skräcklitteraturens kretsar är förmodligen inte medvetna om dessa epistlar eftersom de vanligtvis har publicerats i tidskriften The American Rationalist, i synnerhet i min kolumn "The Stupidity Watch". Tyvärr är tidskriften nu nedlagd varför jag har förlorat detta forum där jag hudflängde modern konservatism. [6]
 
I övrigt visar jag min liberalism genom att uteslutande rösta demokratiskt. (Jag har inte röstat på en republikan sedan 1984 – på Thomas Kean i New Jersey – och jag ångrade det senare.) Jag bidrar till demokratiska kampanjer och även till organisationer som ACLU. Jag gör vad jag kan för att uppamma stöd för liberala kandidater och liberalismens sak. Detta är sann liberalism, slår det mig.
 
Däremot startar jag inte vettlösa attacker mot H.P. Lovecraft för hans rasism. Självklart var han rasist, det vet alla. Men jag kan inte se att det nu, långt efteråt, tjänar något gott syfte att attackera honom för ett erkänt tillkortakommande som detta. Han har varit död i nästan trekvarts sekel – dessutom påverkade inte hans åsikter den kulturella utvecklingen i hans samtid, eller ens hans lilla skrå av vänner, kollegor och korrespondenter. Det är i själva verket talande att Frank Belknap Long, som umgicks med Lovecraft nästan dagligen under hans år i New York (1924-26) och ofta också senare, har vittnat om att han "under alla långa samtal och promenader genom New Yorks och Providences gator, aldrig vid ett tillfälle hörde honom yttra något nedvärderande om minoritetspersoner som passerade på gatan eller hade anledning att inleda samtal med honom" – en helt oförklarlig omständighet för den som tror att Lovecraft var "besatt" av rasfrågan.
 
Det är enkelt att fördöma Lovecraft som rasist – det skänker en tillfällig känsla av moralisk moralisk självgodhet och överlägsenhet. Men det åstadkommer ingenting. Det är inte till hjälp i kampen mot den rasism vi numera ser i allt högre grad ibland oss. Om detta är allt man klarar av att göra, då sysslar man med falsk liberalism. Det är synnerligen intressant att den stora majoriteten som tendentiöst har uttalat sig i frågan är vita (vita män, närmare bestämt). Uppenbarligen betyder det ingenting att jag är en av få färgade personer i kretsen av Lovecraftforskare och -kritiker, och för den delen också i skräcklitteraturens sfär som helhet. Eftersom jag anser att Lovecrafts rasism inte ska användas som en påk att slå honom i huvudet med, utan som något att betrakta nyanserat och med en full förståelse av den historiska, kulturella, sociala och intellektuella kontexten kring den oerhört komplexa frågan, uppfattas jag som ett slags konservativ person som fått hedern att tvättas vit.
 
Tja, det ankommer mig knappast. Men jag förvånas över denna monomana fixering på en enda (och i min mening inte särskilt betydande) aspekt av Lovecrafts liv och tankar. Varför diskuteras inte Lovecrafts livslånga och frispråkiga ateist mer? Hur han eftertänksamt utvecklades från politisk konservatism till moderat socialism? Hans skarpa iakttagelser av dåtidens litterära, politiska och sociala rörelser? Hans roll som en hängiven om än fattig resenär som lärde sig att uppskatta andra kulturer (fransmännen i Quebec, spanjorerna i Florida) på sina långsträckta resor? Hans entusiasm för amatörjournalistik och, i ett större perspektiv, principen att konstnärliga verk inte bör skapas för ekonomisk vinningsskull? Alla dessa utmärkande drag tycks mig vara mycket mer betydelsefulla för H.P. Lovecrafts själ och väsen än hans rasism, men knappt någon talar om det utanför forskarkretsar.
 
Men pladdret på internet och sociala medier kommer i slutändan inte att göra den minsta skillnad för Lovecrafts status som författare. Han översätts ständigt till fler och fler språk världen runt och hans verk får allt större spridning i den engelsktalande världen. Han kommer att överleva oss alla, och det förtjänar han.
 
Översatt av Noah Löfgren

 

NOTER
 
[1] I fri övers: "Förräderi lyckas aldrig – av vilken orsak? / Ty då det lyckas, vågar ingen längre kalla det förräderi." – Red. anm.
 
[2] The Guardian 9/11 2015, "World Fantasy award drops H.P. Lovecraft as prize image".
 
[3] Arkham Digest 21/11 2015, "Trouble in Lovecraft Land – We're All Better Than This".
 
[4] I samband med "diskussionen" om Lovecraftbysten betedde sig författaren Dan Clore respektlöst och oförskämt mot Joshi på Facebooksidan "S.T. Joshi Enthusiasts", och blev följaktligen avstängd. Detta ledde till en hatstorm mot Joshi och hans hustru från Clores vänner, som naturligtvis låtsades att det inte handlade om Clores dåliga uppförande. – Red. anm.
 
[5] Robert M. Price (född 1954) är en framstående Lovecraftexpert, samt en frispråkig och orädd debattör – eller snarare provokatör – i allt från litteratur till religion och politik. I sitt huvudtal vid 2015 års NecronomiCon, där han var hedersgäst, ironiserade han i en passus över islamism och jihadism och den postmoderna vänsterns oförmåga att bemöta detsamma, vilket väckte ett ramaskri med anklagelser om "rasism" bland just de vänsterradikaler som kritiserades: "It appears now that we're in the midst of this very assault [of superstition, barbarism and fanaticism]. The blood lust of jihadists threatens Western Civilization and the effete senescent West seems all too eager to go gently into that endless night. Our centers of learning have converted to power politics and an affirmative action epistemology cynically redefining truth as ideology. Logic is undermined by the new axiom of the ad hominem. If white males formulated logic, then logic must be regarded as an instrument of oppression." – Red. anm.
 
[6] Joshis vänsterpolitiska krönikor från tidskriften The American Rationalist finns samlade i boken The Stupidity Watch (2017). – Red. anm.

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Weird Webzine utges av Aleph Bokförlag.
Följ oss på Twitter och Facebook!

Allt innehåll © 2018 Weird Webzine
och respektive upphovsman. All Rights Reserved.
ISSN 1234-1234